En Svensk Klassiker

Låt er ej luras av rubriken. Det har lagts sig en shyst snölager på sjön trekanten i Gröndal där vi huserar och vi bestämde oss att öva lite teknik på flack mark.
Väl på plats och 500 meter senare släpper jessicas skida från pjäxan, hon knäpper fast den igen men skiten har bestämt sig för att inte fungera.
Sura måste vi bege oss hem. Än en gång har utrustningen svikit, vi som verkligen måste få mil på skidorna.

Väl hemma kommer vi på den briljanta idean att stjäla en bindning från ett par oanvändbara skidor. Sagt och gjort så började vi skruva.



Och kan ni tänka er, det passade och pjäxan satt som berget.
På med utrustningen igen och så travade vi ner till sjön för att klämma in ca 6 km, det gick faktiskt ganska lätt men fortfarande är balansen urusel.
Det tråkiga var att spåret var i sämta laget och att  stavarna gled på isen, fast det kanske var lika bra då vi just måste träna på att åka utan dem för att få bättre frånskjut och rytm.
Skönt var det att äntligen ha fått åka skidor. Det börjar ju närma sig!

Kram

Varken jag eller Jessica hade några skidor i ägo när vi kom på att vi skulle åka Vasaloppet, än mindre vana att stå på ett par.
Vi letade hos vänner och bekanta och jag fick låna ett par av min moster och vi åkte ut till Norsbronx för att göra vårat första provåk på sisådär lagom 5 km. (galet långt för nybörjare på dålig utrustning)

Det var väldigt kallt och Jessicas pjäxor var aningen små så hennes fötter domnade bort, medans mina skidor var ap bakhala. Det slutade med att jag dragit mig fram med armarna, och stackars var Jessica tvungen att tina upp sina fötter under rinnande vatten! Men man lär sig väl av sina misstag.

Kan säga att vi somnade gott denna kväll!

Kram Charlie