Skidläger
Jessica och jag åkte mot Hallstavik för vårt sista helgläger på torsdag kväll. Vi båda hade packning så det räcker och blir över, skidor, pjäxor och katter. 
När vi äntligen stuvat in oss i bussen började nerverna hoppa inför morgondagen med skidåkning.
Både Jessica och jag har tagit till oss skidsporten och älskar att lära oss mer, vi pratar teknik, valla och spår mest hela tiden.
Att jag överhuvudtaget gillar att åka längd är fortfarande obegripligt, soffpotatisen själv! Jag hatar att behöva ta i och jobba med kroppen. Men nu är allt förändrat, jag längtar ut i spåret när jag sitter på jobbet. Så pass att Jessica en dag kom dit med all min utrustnig så vi kunde åka direkt när dagen var slut.
Helgen gick toppen, eller bra och bra! Vi har alltid det ordenarie fan-i-helvette-skid-jävel melt down. Men efter det brukar det släppa.
I Fredags åkte vi i ca 2 timmar, blev nånstans under 2 mil. Jag kämpade på flacken och jessica i nedförsbacken.
På Lördagen morgon vaknar vi av att de är ca -24 och inser att de är alldeles för kallt, så hela förmiddagen låg vi framför brasan och läste. Jag hade ochså fått så stora blåsor på hälen att jag trodde att jag skulle behöva hoppa ett pass, men det löste sig med lite silvertejp.
På Söndagen var jag i uruselt skick, min kropp var helt urholkad på energi, men endå kunde jag inte hålla mig ifrån spåren. Jessica och jag tänkte göra en riktig långkörare, och allt gick väl ut i början med någorlunda lugnt tempo och behagligt glid. Men sen....efter ett par timmar gick vi båda helt plötsligt in i väggen, fick sjuka skratt attacker, låg på marken och kved, hejjade på alla som gled förbi. Där och då bestämde vi att helgen var över, det skulle inte bli något mer vettigt av detta.
Kram Charlie
