En Svensk Klassiker

känner mig förvånansvärt lugn med tanke på att det är 3 dagar kvar tills vi står på starten i sälen. Jag vet inte riktigt om jag tror på det själv, att jag verkligen skall göra det här.
Åka NIO mil längdskidor!

ingen kan heller förstå hur nojjig jag är att bli förkyld, eller få någon annan åkomma som göra att jag inte kan ta mig till starten. Att jag fick världens migrän anfall för ett par dagar sen gjorde inte mina nerver bättre, även om det säkert berodde på just det, nerverna!

Jag har ca 20-25 mil på skidor, ibland känns det alldeles för lite,(med tanke på att rekomendationen är 50 mil) ibland helt okej. Vissa träningspass har gått så otroligt bra, allt har klaffat, vädret, spåret, glidet och orken. Medans andra har vart helt kassa, när man svär konstant i 2 timmar.

Jag har hela tiden haft som mål... att komma i mål! Det spelar ingen roll hur lång tid det tar, bara jag slipper åka in i snöret. Bara jag kan försöka samla mina sista krafter och ta mig i mål i mora, då är jag nöjd.

/Charlie

Jessica och jag åkte mot Hallstavik för vårt sista helgläger på torsdag kväll. Vi båda hade packning så det räcker och blir över, skidor, pjäxor och katter.



När vi äntligen stuvat in oss i bussen började nerverna hoppa inför morgondagen med skidåkning.
Både Jessica och jag har tagit till oss skidsporten och älskar att lära oss mer, vi pratar teknik, valla och spår mest hela tiden.
Att jag överhuvudtaget gillar att åka längd är fortfarande obegripligt, soffpotatisen själv! Jag hatar att behöva ta i och jobba med kroppen. Men nu är allt förändrat, jag längtar ut i spåret när jag sitter på jobbet. Så pass att Jessica en dag kom dit med all min utrustnig så vi kunde åka direkt när dagen var slut.

Helgen gick toppen, eller bra och bra! Vi har alltid det ordenarie fan-i-helvette-skid-jävel melt down. Men efter det brukar det släppa.
I Fredags åkte vi i ca 2 timmar, blev nånstans under 2 mil. Jag kämpade på flacken och jessica i nedförsbacken.
På Lördagen morgon vaknar vi av att de är ca -24 och inser att de är alldeles för kallt, så hela förmiddagen låg vi framför brasan och läste. Jag hade ochså fått så stora blåsor på hälen att jag trodde att jag skulle behöva hoppa ett pass, men det löste sig med lite silvertejp.
På Söndagen var jag i uruselt skick, min kropp var helt urholkad på energi, men endå kunde jag inte hålla mig ifrån spåren. Jessica och jag tänkte göra en riktig långkörare, och allt gick väl ut i början med någorlunda lugnt tempo och behagligt glid. Men sen....efter ett par timmar gick vi båda helt plötsligt in i väggen, fick sjuka skratt attacker, låg på marken och kved, hejjade på alla som gled förbi. Där och då bestämde vi att helgen var över, det skulle inte bli något mer vettigt av detta.

Kram Charlie

Måndag: Vila
Tisdag: Crosstrainer 2,5 timmar
Armar/axlar mage/rygg
Onsdag: Vila
Torsdag: 1 timme cykel
Fredag: Vila
Lördag: 3 timmar skidor
Söndag: 2-3 timmar skidor

En ganska okej vecka, längre pass utan tvekan.
Helgen blev en oväntad historia då vi först fick ett snöoväder som hette duga. Spåren var urusla på lördagen och vallningen katastrofal. Vi blåbär hade lagt på klistervalla vilket gjorde att glidet tappades, det var motvind i spåret Jag fick skavsår, tåna frös, termosar tappades, strumpor byttes och allmänt hulabalu.
(så som jessicas och min skidåkning vart från första stund)

För att få in skidtid innan lunch åkte vi till spåret tidigt på Söndagmorgonen, MEN! om vallan hade vart dålig dagen innan så gick det inte ens att föreställa sig vilken dålig kombination -10, nysnö och klistervalla är.
Jessica och jag stod rakt upp och ned i backen, gled varken bak eller fram, vi satt fast!
Det var bara att åka hem och bygga vallaverkstad i köket. Där stod vi och blåste av allt med varmluftspistol.


Kan säga att jag och Jessica stod och dividerade länge om vi skulle ha något fäste överhuvudtaget. Men med lite vanlig burkfäste så gick det betydligt bättre när vi åkte tillbaka på eftermiddagen.
Det var vindstilla och solen sken, blev ett par härliga varv, att jessica gjorde en face plant behöver vi inte prata om. :)

Bättre lycka nästa gång!