Vätternrundan 2011 Del-1
Skall försöka beskriva detta dårskap på bästa sätt.
Jag var mer nervös inför Vättern, då den är betydligt längre och därmed också mycket mer tid tid som borde ha lagts på träning än Vasaloppet.
Jag visste att jag inte fått ihop 100 mil vilket är en bra pekpinne för att klara sig runt utan större problem.
Jag har sen jag införskaffade min cykel i April cyklat ihop ca 70-80 mil. det är inte superdåligt men ej heller jättebra. Jag bestämmde mig iallafall för att åka till Motala och försöka.
Sagt och gjort laddade Jessica och jag upp med en rejäl pasta portion dagen innan, försökte sova ut länge på Fredagen för att inte sitta och slumra i startfållan. Fredagen gick också till att montera alla tillbehör till cykel, köpa det sista och vänta på vår skjuts.
Efter lite om och men på Essingeleden som stod stilla i 3-4 timmar kommer vi äntligen iväg.
Vägen till Motala gick snabbt och jag försökte få mig en blund i bilen.
Väl framme beger vi oss till nummerlappsutlämningen, där vi även skall byta starttid. Vi väljer att börja cykla klockan 00.30 för att ha chanser till långa pauser i samtliga depåer och för att överhuvudtaget ha en chans att ta oss runt.
Iväg till bilen för sista fix med cykeln, byta om och inse att det är ganska kallt den här kvällen och att det blåser redig vind. Provisoriska lösningar med avklippta leggings som lösben fick fungera som värme till benen, vilket jag är glad för nu i efterhand då det bitvis var iskallt.
Här gör jag finjusteringar och putsar cykeln så den skall vara blank och fin.
Jessica och Pappa monterar framlyse, plinga och reflex som enligt reglerna är ett måste på Vätternrundan.
Vi han inte äta någon middag vilket också skrämde mig lite, hur bra känns det att börja cykla på relativt tom mage. Stressade tog vi oss till starten, fyllde våra flaskor, fick lyckosparkar av päronen och sedan rullade vi in i startfållan.
Reflexer överallt, här är även vår startgrupp 151, som startade 00.30 Lör 18/06-2011
Starten går, vi rullar sakta ut från Motala, det är mörkt, mycket cyklister och vägen är halvkrokig.
Väl ute på landsvägen drar folk ifrån, vi blir omcyklade av senare startgrupper.
Fraför oss bildas ett flera kilometer långt band av cyklister, man ser ett glimrande rött ljusband som sakta rör sig framåt på vägen.
Stämmningen är ganska sammanbiten, folk pratar inte med varandra, alla har klara mål i huvudet, man trampar på.
Efter ca 1-2 mil hittar vi en grupp som håller bra tempo och lägger oss i deras led, där kämpar vi mot motvinden som håller ett stadigt tag om oss nästintill hela vägen till jönköping, det mojnade lite vid gryningen.
Första stoppen som var Hästholmen på 44 km, här gick vi på toa, åt bulle och blåbärssoppa, stackars Jessica som var hungrig tryckte i sig bullar så hon börja må illa. Och jag svor över att de är de mest simpla tråkiga bullarna i världen.
Upp på cykeln och börja trampa, nästa stopp var Gränna 80 km, vägen dit minns jag faktiskt inte så bra, tror det började ganska flackt för att sedan vara ett par backar. När vi svänger in i depån har Jessica glömt bort att hon sitter fastclipsad i pedalerna och faller sonika pladask ner på asfalten. Hon klarade sig bra, smått förvånad men efter att vi förtärt bullar och blåbärssoppa igen och skall bege oss, så drar inte Jessicas kedja runt.
bild från happymnx.org
Det var bakväxeln som tryckts in i fallet tidigare, nu var den nästintill tryckt mot ekrarna i bakhjulet. Vi stod en stund i kö till Cykelreparatörerna som finns i vare depå. Och som tur var kunde han enkelt fixa det, enda koplikationen var att jessica inte kunde använda en växel.
Upp på cyklarna igen för att cykla mot första delmålet Jönköping 107 km. Hit var det mycket uppför, första riktigt stora backen att kämpa oss över. Det var otroligt vackert, solen började sakta kika fram, den kalla natten släpte taget om oss och man fick nya krafter. När vi rullade längs med bergsväggarna mot jönköping, så kom det plötsligt i en nedförsbacke ett gäng, där en kille vinglade till och tappa balansen och föll rakt på fejcet ner i asfalten. Jessica och jag låg och tryckte längts ut mot skydsräcket helt förskräkta.
Så fort det kom ett långt led bakifrån så la vi oss på rad och försökte hålla undan så mycket vi kunde, endå kände man vinddragen längsmed armen, de körde otroligt nära bara för att inte förlora draget i klungan.
Väl i jönköpingsdepån ca 07.00 kändes det som om vi cyklat i en evighet. Här i depån fick man mat och vi fösökte värma oss lite i solen. Kläderna var helt blöta och kalla vilket var kanske största orsaken till att vi ganska fort gav oss iväg igen.
Här en bit innan Gränna, stod Päronen och hav oss lite pepp, Jessica fick även sitt knäskydd som hon glömt att ta på sig :)
Nu väntade de härliga backen i Bankeryd, denna backe tornade upp sig framför en som ett berg, man såg att folk hoppade av cyklarna och började leda dem i stället, åskådare stod på sidan av och hejade på. Totala sträckan uppfr är 7,7 km, efter drygt 1 km så kommer stigningen på knappt 2 km som är från 118 meter över havet till 201 meter över havet, vilket ger en snittlutning på ca 4,5 %. Jag kan säga att jag var helt trasig efter backen. Som tur var hade vi en egen depå av Päron som stod med ombyte och dricka till oss, det passade ypperligt att få en liten vila efter denna stigning. Och att byta från de kalla blöta kläderna till t-shirt och korta cykelbyxor.
Cyklingen till Fagerhult 138 km gick förvånansvärt lätt, det var mycket uppför, men det betalades av bra med stora nedförsbackar där man kunde vila lite på. Här började vi bli omcyklade av diverse SUB grupper, som trampa på som galna djur, skrek lucka om det bildades en liten lucka i klungan, och påkallade allas uppmärksamhet med visselpipa. De sprang in och ut ur depåerna, kastade bullar hit och dit, superstressade och superfokuserade. Tackade varandra för att de dragit gruppen. Om man skulle ha en chans att fylla sin vattenflaska var man tvungen att brottas med dessa dårar, trycket vid depån var skrattretande.
NU gav i oss av till Andra delmålet Hjo 177 km, det kändes som att det gick pyttelite uppför hela vägen, vägen var spikrak och så fort man kommit över krönet såg man till oändligheten. Vi hade ett supertempo de första två milen, trampade i bra takt och förbi folk.
Men när vi cyklat i vad som kändes som flera timmar, bara rakt fram sjönk blodsockret och vi började undra vart Hjo tagit vägen. Varför kom vi aldrig fram?! Såhär långt kan de inte vara. Ja tror sträckan Jönköping > Hjo tog ca 4 timmar. Väl framme letade vi efter lasagnen jag pratat om tidigare, hittade den inte och somnade sedan nere vid kajen i ca en timme. Jag var i det här laget helt slut. Kroppen började säga stopp, Framsida lår brann i varje tramptag, i knät kändes det som knivar, det skavde i baken och nacken smärtade något otroligt.
Jag uppsökte sjukvård och fick stödstrumpa för knät, sula trosorna i bajamajan :D och satte mig på sadeln.
I Hjo låg det cyklar och cyklister överallt och vilade
Snart kommer del-2
Kram Charlie
Jag var mer nervös inför Vättern, då den är betydligt längre och därmed också mycket mer tid tid som borde ha lagts på träning än Vasaloppet.
Jag visste att jag inte fått ihop 100 mil vilket är en bra pekpinne för att klara sig runt utan större problem.
Jag har sen jag införskaffade min cykel i April cyklat ihop ca 70-80 mil. det är inte superdåligt men ej heller jättebra. Jag bestämmde mig iallafall för att åka till Motala och försöka.
Sagt och gjort laddade Jessica och jag upp med en rejäl pasta portion dagen innan, försökte sova ut länge på Fredagen för att inte sitta och slumra i startfållan. Fredagen gick också till att montera alla tillbehör till cykel, köpa det sista och vänta på vår skjuts.
Efter lite om och men på Essingeleden som stod stilla i 3-4 timmar kommer vi äntligen iväg.
Vägen till Motala gick snabbt och jag försökte få mig en blund i bilen.
Väl framme beger vi oss till nummerlappsutlämningen, där vi även skall byta starttid. Vi väljer att börja cykla klockan 00.30 för att ha chanser till långa pauser i samtliga depåer och för att överhuvudtaget ha en chans att ta oss runt.
Iväg till bilen för sista fix med cykeln, byta om och inse att det är ganska kallt den här kvällen och att det blåser redig vind. Provisoriska lösningar med avklippta leggings som lösben fick fungera som värme till benen, vilket jag är glad för nu i efterhand då det bitvis var iskallt.
Här gör jag finjusteringar och putsar cykeln så den skall vara blank och fin.
Jessica och Pappa monterar framlyse, plinga och reflex som enligt reglerna är ett måste på Vätternrundan.
Vi han inte äta någon middag vilket också skrämde mig lite, hur bra känns det att börja cykla på relativt tom mage. Stressade tog vi oss till starten, fyllde våra flaskor, fick lyckosparkar av päronen och sedan rullade vi in i startfållan.
Reflexer överallt, här är även vår startgrupp 151, som startade 00.30 Lör 18/06-2011
Starten går, vi rullar sakta ut från Motala, det är mörkt, mycket cyklister och vägen är halvkrokig.
Väl ute på landsvägen drar folk ifrån, vi blir omcyklade av senare startgrupper.
Fraför oss bildas ett flera kilometer långt band av cyklister, man ser ett glimrande rött ljusband som sakta rör sig framåt på vägen.
Stämmningen är ganska sammanbiten, folk pratar inte med varandra, alla har klara mål i huvudet, man trampar på.
Efter ca 1-2 mil hittar vi en grupp som håller bra tempo och lägger oss i deras led, där kämpar vi mot motvinden som håller ett stadigt tag om oss nästintill hela vägen till jönköping, det mojnade lite vid gryningen.
Första stoppen som var Hästholmen på 44 km, här gick vi på toa, åt bulle och blåbärssoppa, stackars Jessica som var hungrig tryckte i sig bullar så hon börja må illa. Och jag svor över att de är de mest simpla tråkiga bullarna i världen.
Upp på cykeln och börja trampa, nästa stopp var Gränna 80 km, vägen dit minns jag faktiskt inte så bra, tror det började ganska flackt för att sedan vara ett par backar. När vi svänger in i depån har Jessica glömt bort att hon sitter fastclipsad i pedalerna och faller sonika pladask ner på asfalten. Hon klarade sig bra, smått förvånad men efter att vi förtärt bullar och blåbärssoppa igen och skall bege oss, så drar inte Jessicas kedja runt.
bild från happymnx.org
Det var bakväxeln som tryckts in i fallet tidigare, nu var den nästintill tryckt mot ekrarna i bakhjulet. Vi stod en stund i kö till Cykelreparatörerna som finns i vare depå. Och som tur var kunde han enkelt fixa det, enda koplikationen var att jessica inte kunde använda en växel.
Upp på cyklarna igen för att cykla mot första delmålet Jönköping 107 km. Hit var det mycket uppför, första riktigt stora backen att kämpa oss över. Det var otroligt vackert, solen började sakta kika fram, den kalla natten släpte taget om oss och man fick nya krafter. När vi rullade längs med bergsväggarna mot jönköping, så kom det plötsligt i en nedförsbacke ett gäng, där en kille vinglade till och tappa balansen och föll rakt på fejcet ner i asfalten. Jessica och jag låg och tryckte längts ut mot skydsräcket helt förskräkta.
Så fort det kom ett långt led bakifrån så la vi oss på rad och försökte hålla undan så mycket vi kunde, endå kände man vinddragen längsmed armen, de körde otroligt nära bara för att inte förlora draget i klungan.
Väl i jönköpingsdepån ca 07.00 kändes det som om vi cyklat i en evighet. Här i depån fick man mat och vi fösökte värma oss lite i solen. Kläderna var helt blöta och kalla vilket var kanske största orsaken till att vi ganska fort gav oss iväg igen.
Här en bit innan Gränna, stod Päronen och hav oss lite pepp, Jessica fick även sitt knäskydd som hon glömt att ta på sig :)
Nu väntade de härliga backen i Bankeryd, denna backe tornade upp sig framför en som ett berg, man såg att folk hoppade av cyklarna och började leda dem i stället, åskådare stod på sidan av och hejade på. Totala sträckan uppfr är 7,7 km, efter drygt 1 km så kommer stigningen på knappt 2 km som är från 118 meter över havet till 201 meter över havet, vilket ger en snittlutning på ca 4,5 %. Jag kan säga att jag var helt trasig efter backen. Som tur var hade vi en egen depå av Päron som stod med ombyte och dricka till oss, det passade ypperligt att få en liten vila efter denna stigning. Och att byta från de kalla blöta kläderna till t-shirt och korta cykelbyxor.
Cyklingen till Fagerhult 138 km gick förvånansvärt lätt, det var mycket uppför, men det betalades av bra med stora nedförsbackar där man kunde vila lite på. Här började vi bli omcyklade av diverse SUB grupper, som trampa på som galna djur, skrek lucka om det bildades en liten lucka i klungan, och påkallade allas uppmärksamhet med visselpipa. De sprang in och ut ur depåerna, kastade bullar hit och dit, superstressade och superfokuserade. Tackade varandra för att de dragit gruppen. Om man skulle ha en chans att fylla sin vattenflaska var man tvungen att brottas med dessa dårar, trycket vid depån var skrattretande.
NU gav i oss av till Andra delmålet Hjo 177 km, det kändes som att det gick pyttelite uppför hela vägen, vägen var spikrak och så fort man kommit över krönet såg man till oändligheten. Vi hade ett supertempo de första två milen, trampade i bra takt och förbi folk.
Men när vi cyklat i vad som kändes som flera timmar, bara rakt fram sjönk blodsockret och vi började undra vart Hjo tagit vägen. Varför kom vi aldrig fram?! Såhär långt kan de inte vara. Ja tror sträckan Jönköping > Hjo tog ca 4 timmar. Väl framme letade vi efter lasagnen jag pratat om tidigare, hittade den inte och somnade sedan nere vid kajen i ca en timme. Jag var i det här laget helt slut. Kroppen började säga stopp, Framsida lår brann i varje tramptag, i knät kändes det som knivar, det skavde i baken och nacken smärtade något otroligt.
Jag uppsökte sjukvård och fick stödstrumpa för knät, sula trosorna i bajamajan :D och satte mig på sadeln.
I Hjo låg det cyklar och cyklister överallt och vilade
Snart kommer del-2
Kram Charlie
Kommentarer
Trackback
